Så länge hoppet lever...

Så nu har jag suttit på sjukan i över fyra timmar (4!?) för att vänta först på doktor, sen på röntgen och sen på doktor igen.. Såå drygt! Men jag är ändå lite glad, för det var inget brutet vad de såg i alla fall. Ont gör det men det kan jag leva med, bara jag får träna vilket jag får. Så på måndag fortsätter livet som vanligt igen.

Ikväll har Steffo sin 18årsfest, kan bli kul. Intressant att se vilka som kommer också. Men vet inte om jag ska följa in på Babylon eller inte och om jag inte följer får jag se vart jag går i stället. Är inte riktigt på festhumör idag, vilket kanske är förståeligt?

Lätt irriterad över imorgon, men men, bara att hålla skenet uppe!