Känns bra att vi är vänner igen, som jag alltid sagt; du kommer alltid vara i mitt hjärta och jag finns alltid här för dig.
Fredagen var i Vilhelmina, Krogen var stängd men det löste sig ändå så tiden gick på nåt sätt. Sov hos Strix båda nätterna och det var härligt. Bussresan upp igen var dryg men det funkade. Första busschauffören kände mig, han hade träffat mig senast då jag var bebis O_o
Helgens kommentar var i helt nyktert tillstånd och dock inte av mig:
"Men hur tog jag av mig sockarna? Jag skulle ju inte ta av dem men nu har jag ju inte dem längre på mig! *tittar sig omking* Där är de ju! Gud så förbannat..."
Mio, saknar dig redan. Tårar när jag fick träffa dig igen, tårar när jag var tvungen att åka..
Försök såra mig du
Testa mig tills du nått min gräns
Förvänta dig inte att jag ska reagera
Tro inte att jag ska ge igen
Jag är inte som du
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar