Du är så fin, så otroligt fin

Igår var jag på Slusk. Nykter bland alla onyktra. Tycker ju att om man verkligen inte verkar intresserad så kan ju den intresserade kanske fatta det? Så man slipper fly. Förlorade i biljard ordentligt också, det sved, det gick bara inte min väg. Men sen blev jag gladare av min mobil, tycker om när den överraskar med sms eller samtal. Jag ska gifta mig med den.

Kunde sen inte sova, låg och snurrade innan jag somnade och sov i kanske en timme endast innan klockan ringde kl 6.00 och jag steg upp. På första ringningen, ingen snooze, rekord!

Att åka buss kan faktiskt vara mysigt, bara man slipper åksjuka, det är jobbigt att vara så åksjuk som jag är. Klarade mig relativt bra idag ändå. Framme i Arjeplog fick jag höra att jag skulle vara bänkad igen. Frustration! Klagade lite för några som ska ha ett diplom för de orkar höra. 9-4 till dem och deprissonen infann sig. Roligt var det vissa stunder, t-ex då en av våra spelare fastnade i sargen med sina shorts. Kom inte lös. Eller då seg-domaren pekade åt fel håll, skrek "Men kolla åt vilket håll jag pekar åt!!" då fel lag ställde upp sig. Kia tog parti och domaren fick ursäkta sig. Pizza var gott och jag sov riktigt gott i bussen och såg en film. Halv 12 var jag åter igen hemma i Kiruna.

*Jag tänker för mycket*

All the things she said, running through my head.

Jag vill veta.

Mitt nyckelben smärtar, försöker att ignorera det. Ibland måste man såra har jag förstått, men tycker det var skönt att jag slapp det, idag. Min tur att ta min del sen antar jag.

Tittade runt lite i källaren, hittade ett trasigt nattduksbord där. Nyfikna jag öppnade för att se om nåt fanns där i. Inget speciellt förutom en text "vad tråkigt att du ska behöva stå här =(". Då fick jag sympati också och skyndade mig därifrån innan jag skulle börja rädda bordet och kanske tränga in det i mitt redan lilla studentrum.

Nas Ne Dagoniat